rum 12 - rokoko

Från mitten av 1700-talet kom en ny mjukare stil från kontinenten till Sverige. Den kom efter franska ord för snäcka, att kallas för rokoko. En snäcka prydde ofta möblerna, vars former nu blev böljande och oregelbundna. Rummen fick större fönster och möblerna gjordes lätta, så att de kunde flyttas runt och de började placeras oregelbundet i små grupper. Textilierna var lätta och tunna.


Väggarna kläddes med tyg eller papperstapeter, som fler nu hade råd med.

Möblerna kläddes med sidentyg och man hade lärt sig att stoppa sitsarna, så de blev mer bekväma. Hela stilen var mer sociala och mänsklig. I Sverige förenklades stilen ytterligare, bland annat av sparsamhetsskäl, då svenska hantverkare kopierade de utländska ritningar som togs hem. Stolarna i rummet är engelsk-hollänskt influerade och har kvar drag av senbarock.


Spegeln, som blev vanligare, var en dyr statusdetalj i hemmen. Då man inte kunde göra stora glas var glaset delat när spegeln var lite större. Takljuskronan var ett annat statusföremål och under rokokon var prismorna ofta löv- eller stjärnformade. Även väggpendyler började tillverkas under denna tid och de har, liksom den i rummet ett oregelbundet fodral, som är förgyllt för att efterlikna brännförgylld brons.